tilda

Ibland vill jag vara så otroligt barnslig som du fortfarande är, så som jag var för 10 år sedan. Du studsar, leker, retas och du bara njuter av det. Du skäms inte för något utan leker bara som inget annat betydde något för dig, för du lever väl för lekens skull?
Jag studsar inte, jag leker inte men retas jag? Ja, jag retas men inte alls på samma sätt... Jag retas för att vara elak eller självisk, inte för att vara kul och barnsligt fri. Ska man låta sig vara det? Kan man återfå det? Jag tror inte det, jag är nere i tråkträsket tillsammans med alla gamla sura gubbar och tanter. Det är långt, långt upp dit, ditt upp till barnslighetens frihet. Det är som att sitta i ett djupt hål, när man blickar upp ifrån sitt mörker bländas man av solljuset som låter så barnsligt däruppe.