CantFeelIt

Feminist - Javisst ?
eller..?

• En rapport från socialstyrelsen visar att när kvinnor blir sjuka är risken att äktenskapet spricker mycket större än när männen är sjuka.
  Kvinnor som får livmodercancer råkar dubbelt så ofta ut för skilsmässa jämfört med friska kvinnor. För män med prostatacancer däremot så löpte de mindre risk än friska män att gå igenom en skilsmässa.
• Det är fler kvinnor än män som donerar sina organ, men det är fler män än kvinnor som ta emot organ. Detta faktum var så nedslående att en forskare i socialmedicin ska undersöka om det handlar om någon slags könsdiskriminering att män får dyrare medicin än kvinnor.
• En sociologisk undersök visade att gifta kvinnor lider av större psykisk ohälsa än ogifta kvinnor. Men för männen var det tvärtom: den psykiska ohälsan var större hos ogifta män än hos gifta.
  - Äktenskapet gynnar män och missgynnar Kvinnor.
  

Det här är sorgligt, men att bli mamma verkar vara ett av de svåraste jämställdhetsprojekten men endå ett av de viktigaste. Det verkar helt enkelt som om det är för svårt att kämpa emot både en biologisk ojämlikhet och en ännu tyngre social och kulturell ojämlikhet. Allt är inlindat i en längtan och en kärlek till barnet som är större och starkare än något annat man kan uppleva.
Om man dessutom ser på världen med feministiska glasögon gör det ännu mer ont. Det är som i filmen Matrix - när du valt sanningspillret och vaknar upp ur din kokong till en mycket fulare värld än sömnens, finns det ingen återvänd.
När du vaknar upp ur sömnen och ser verkligheten som den är då är det många som skyller på feminismen. De vänder alltihop och menar att det är feminsmens visioner som skapar för höga, motstridiga krav som stressar sönder dubbelarbetande kvinnor. Att allt var så mycket lättare när de var hemmafruar utan krav på egna karriärer. När moderskapet och ett välstädat hem var en kvinnas självförverkligande. Idag dubbelarbetar de flesta kvinnor både utanför och innanför hemmet. Men om vi levde jämställt och männen tog ett lika stort ansvar för barn och hushåll skulle kvinnor inte vara så sönderstressade. Och om man ser feminsimen som en motsåndsrörelse och den enda vägen till en eventuell befrielse kanske man måste acceptera svårigheterna?
För det gör nästan alltid ont att göra motstånd.
Ändå är det så tydligt uppgjort sen årtusenden tillbaka att det är mammorna som ska ha och oftast har en förstahandsrelation till barnet. Pappornas eventuella närvaro är fortfarande mer som en bonus som vi ska förväntas vara tacksamma över. Och de flesta papporna lapar stolt i sig tacksamheten, men vetenskapen att de snart ska börja jobba heltid igen. Förvissade och försäkrade om att den i snitt två månader långa pappaledigheten bara är ett pikant gästspel.*
Kanske är det synen på mäns pappaledighet som "enastående bedrift" som gör mig mest bitterfittig? Eftersom mammaledigheten tas för given.

Kvinnor gillar äldre män och Män gillar yngre kvinnor, eller? Det är kanske bara det vi är uppväxtra och vana vid? Tillbaka till kristendommen, Josef (Jesus mänskliga far) var mycket äldre än Maria som bara var tonåring när hon blev "gudligt befruktad". Efter att bibeln sedan blev en sån populär bok så lärde sig folk att mannen skulle vara äldre än kvinnan, tror jag. Och de som även tror att Maria blev våldtagen, eller i alla fall hade en aning om det eller att det gick in i huvudet indirekt, lärde sig att det tydligen var helt okej att bara våldta kvinnor. Visst fanns det förakt och fullt med diskriminering innan men jag tror absolut inte att Kristendomen gjorde det bättre. Plus att sådan diskriminering som fanns innan, t.ex. kvinnorna inte hade rösträtt, har förändrats och förbättras och barnen lever upp utan sånna förhållanden. Men kristendomen lever kvar och bibeln kommer alltid läsas och påminna om diskriminieringar.