tilda

Idag hade de som inte klarat ämnet basmaskinkörning (traktorkörning) en extra lektion på 2½ timme... Jag är såklart en av dem.. Usch, jag tkr verkligen inte om traktorer, de är väldigt läskiga. Aja, det var iaf bara 3/6 som kom, anki, carro och jag... Jag kände mig inte nervös eller nått, de hade sagt att vi skulle ta det lugnt. "Denna lektionen ska vi träna på att backa och koppla och det är nog det vi mest kommer hålla på med på dessa lektionerna" säger läraren och jag stelnar till. Backa? Fuck!
Under förra årets hösttermin så läste man ca 3h basmaskinkörning i veckan. Jag började missa några sånna lektioner och när man utvecklas hela tiden praktiskt så är det lätt att komma efter. Sen skulle vi börja backa och jag låg redan efter med allt annat. Men det gick bra i början... I början... Sen råkade jag backa in i en sak jag skulle koppla på för att jag slant på kopplingen. Efter det så har jag haft väldigt svårt att backa och är skit skrajj för att slinta och ist köra över ngn människa eller ngt...
Jaha, där satt ajg i traktorn och skulle åka och koppla... Fan.. Jag började med att köra runt lite och sedan backa lite, lite.. Usch, jag ahtar det... Aja sen gjorde jag ett försök att backa intill men stannade när det var ca.3m kvar. Kan inte. Fan. Jag la ur backen och körde frammåt ist.. Försökte backa lite lätt på körgården, stannade efter att ha slintit på kopplingen.. La ur växlarna, satte händerna mot pannan och försökte koncentrera mig... Märkte att läraren kom emot mig och tittade upp. Han ville att jag skulle fortsätta backa men jag försökte förklrar att jag inte ville, inte idag i alla fall. Han tjatade på mig, jag klarar inte det, märkte att det rann några tårar nerför kinderna men brydde mig inte om dem. Han försökte övertyga mig till att fortsätta backa och det slutade med att jag körde omkring på körplanen, frammåt. Wow, kul... givande.. Detta har jag ju inga problem med, jag ville ju ha en utmaning som det inte ingick backa i. Jag orkar inte sitta och köra om kring i cirklar i flera timmar i en traktor så ställde den där ajg tog den och stände av. Äntligen tystnade det där brummande ljudet. Jag gick ner och fram till läraren, han försökte övertyga mig igen men utan verkar den här gången. Jag vill inte köra mer, kan inte göra allt på en lektion mår kasst av det. Han klagade och sa att det var bättre att jag körde hela lektionen nu. Jag tror faktiskt att ajg känner mig själv bättre än honom. Jag lipar nästan aldrig men om jag gör det för att ajg inte vågar backa med en traktor då tänker ajg inte försöka klara det på tid.

Jag vet inget som jag mår så dåligt över som att backa med traktor, det är en otroligt konstig känsla.. Har aldrig varit sån mot ngt förr. T.ex. när jag trillade av min förra häst, utan hjälm och gled på asfalten (fick ett 12x6cm stort brännsår på ryggen) var ajg inte alls rädd för att hoppa upp igen och fortsätta rida. Men vet inte varför jag är så otroligt rädd för att backa med traktorer, får väl vänja mig...

Jag ligger i badet och ljudet från p3 dokumentär strömmar ut ur radion. Jag stoppar en vindruva i munnen och tuggar sakta för att inte missa något ord. Jag följer de stora kakelplattorna på väggen med blicken. De läser ur ett brev från en trippelmördare till hans flickvän, "Det finns någnting som inte ens du fattar, trots att vi har varit tsm så här länge, mitt bästa vapen är mitt psyke, jag tar segern i alla lägen.", det stannar till i mitt huvud.
- Låter inte det där lite som jag? 
Plötsligt förlamas min blick, allt koncentreras på ljudet från radion. Jag lyssnar spänt på radions språk "Jag har ett psykopatiskt sinne och ett klokt huvud, och det är en farlig kombination", orden upprepades i mitt huvud. Oj.

Lättdraget ur vad som hände:
3 Juli 1988 begick Juha Valjakkala 3 mord, en mor, hennes man och deras son.
Allt började med bilstölder med han ville göra något större.
Han kände knappt någon ånger eller några andra känslor, förutom för små djur.
Juha och hans flickvän, Marita Routalammi, hade snott två kaniner som de älskade.
Hon fick komplemanger av honom, men det blandades med våld och trakasserier.
När Juha Valjakkala fyllde 15år hade polisen gripit honom 63 gånger.

När han satt i fängelse för bilstöld så skrev han sånt i breven som jag känner. Wow, grattis Tilda du tänker som en blivnade mördare! Hur känns det? Joo men toppen så klart...
Ja, mitt pyske är ett av mina bästa vapen. Vad ska jag använda? Mina stora muskler? Nej, jag psykar andra och mitt eget psyke är starkt så jag står emot skit. Jag får nästan alltid som jag vill, annars tänker jag på det tills jag får fram något positivt i det som har hänt. Finns inget förlorat utan bara vinster.
"Jag har ett psykopatiskt sinne och ett klokt huvud, och det är en farlig kombination", stämmer det kan man inte säga emot. Jag har alltid hört att jag är väldigt smart och jag har lätt för många olika saker. Sist jag gjorde ett iq test hade jag 128 (över 92% av Sveriges vuxna befolkning) och då hade jag inte fyllt 17 än. Jag har aldrig haft lätt för att känna känslor, vad det beror på vet jag inte. Som jag har skrivit i några av mina bloggar så känner jag mig ganska känslolös, jag kan förstå hur andra tänker och känner men själv vet jag inte... Brukar oftast känna mig ganska tom, som ett skal.
Ett jobb jag skulle kunna tänka mig (bland en hop av andra) är yrkesmördare, jag tror inte jag skulle ha några normala problem med att döda någon, inte om det var för pengar. Gratis eller för nöjets skull kan jag nog inte göra det, men som jobb - visst.


Aja, over and out..
Blivande mördaren har sagt sin tankeställare