tilda

Jag ligger i badet och ljudet från p3 dokumentär strömmar ut ur radion. Jag stoppar en vindruva i munnen och tuggar sakta för att inte missa något ord. Jag följer de stora kakelplattorna på väggen med blicken. De läser ur ett brev från en trippelmördare till hans flickvän, "Det finns någnting som inte ens du fattar, trots att vi har varit tsm så här länge, mitt bästa vapen är mitt psyke, jag tar segern i alla lägen.", det stannar till i mitt huvud.
- Låter inte det där lite som jag? 
Plötsligt förlamas min blick, allt koncentreras på ljudet från radion. Jag lyssnar spänt på radions språk "Jag har ett psykopatiskt sinne och ett klokt huvud, och det är en farlig kombination", orden upprepades i mitt huvud. Oj.

Lättdraget ur vad som hände:
3 Juli 1988 begick Juha Valjakkala 3 mord, en mor, hennes man och deras son.
Allt började med bilstölder med han ville göra något större.
Han kände knappt någon ånger eller några andra känslor, förutom för små djur.
Juha och hans flickvän, Marita Routalammi, hade snott två kaniner som de älskade.
Hon fick komplemanger av honom, men det blandades med våld och trakasserier.
När Juha Valjakkala fyllde 15år hade polisen gripit honom 63 gånger.

När han satt i fängelse för bilstöld så skrev han sånt i breven som jag känner. Wow, grattis Tilda du tänker som en blivnade mördare! Hur känns det? Joo men toppen så klart...
Ja, mitt pyske är ett av mina bästa vapen. Vad ska jag använda? Mina stora muskler? Nej, jag psykar andra och mitt eget psyke är starkt så jag står emot skit. Jag får nästan alltid som jag vill, annars tänker jag på det tills jag får fram något positivt i det som har hänt. Finns inget förlorat utan bara vinster.
"Jag har ett psykopatiskt sinne och ett klokt huvud, och det är en farlig kombination", stämmer det kan man inte säga emot. Jag har alltid hört att jag är väldigt smart och jag har lätt för många olika saker. Sist jag gjorde ett iq test hade jag 128 (över 92% av Sveriges vuxna befolkning) och då hade jag inte fyllt 17 än. Jag har aldrig haft lätt för att känna känslor, vad det beror på vet jag inte. Som jag har skrivit i några av mina bloggar så känner jag mig ganska känslolös, jag kan förstå hur andra tänker och känner men själv vet jag inte... Brukar oftast känna mig ganska tom, som ett skal.
Ett jobb jag skulle kunna tänka mig (bland en hop av andra) är yrkesmördare, jag tror inte jag skulle ha några normala problem med att döda någon, inte om det var för pengar. Gratis eller för nöjets skull kan jag nog inte göra det, men som jobb - visst.


Aja, over and out..
Blivande mördaren har sagt sin tankeställare