CantFeelIt

En fråga som de allra flesta kvinnor ställer sig är "Varför är kvinnor mer känslosamma än män?" och de som aldrig ställt sig den frågan, eller någon liknande, tror jag försöker undvika den genom att t.ex. total ignorera och försöka bevisa motsatsen. Men vad om motsatsen egentligen inte fungerar, om det bara blir som en film som spelas upp? Alla skådespelare vet sina roller och kan sitt manus, misstag händer knappt. Vissa forskare tror sig påstå att när en kvinna har sex producerar hennes kropp ett ämne som gör henne mer känslomässig. De påstår även att denna substans produceras när man blir förälskad eller bara lite smått förtjust. Och om det nu stämmer är denna substans även orskaen till de änslösa frågor som ofrivilligt dyker upp efter ett tillfälligt möte med någon speciell? Frågor som "Gillar han mig?", "kommer han ringa snart igen? och såklart den jag tror är vanligast "Vart kommer detta leda?". Kan vi strunta och ignorera detta? Jag tror att vissa kan det bättre och andra inte, men är det "rätt" eller "fel" att ignorera sig själv och sina tankar när man är lite känslosam?

Påverkar detta världens jämnställdhet?