3 Maj -08

Så...
Nu var "Bitterfittan" boken slutläst.
De sista sidorna läste jag klart på vägen mellan Markaryd till Göteborg idag. Jag saknar den redan. Vet inte vad jag ska säga men jag är glad att jag läste den. Full av feministiska argument och jag kände att jag behövde det och vet att det ligger i mitt intresse. Börjar jag nu igen gnälla om flera kvinnor och män gör, mot jämnställdigheten, så är jag tillbaka där jag började. Jag hoppas verkligen att jag inte börjar gnälla, jag vill inte. Vill bara eva efter det istället. Det är det enda jag vet, men det räcker.

Joyce Carol Oates skrev en gång:
"Sanningen är önskan; vi vill tro ;
det som vi vill tro kallar vi för sanning.
Och när kärleken kommer in i bilden tappar vi bort sanningen."

Jag håller med totalt om det. Kvinnor som lever i missär hemma tänker kanske lite så? "Det är inte hans fel att han slog mig några gånger, han har ju så mycket på jobbet nu. Jag  provicerade honom, det vet jag. Hur kunde jag vara så dum? Fan ta mig!"

Martha Wainright - Bloddy Mother Fucking Asshole
"I will not pretend
I will not put on a smile
I will not say I'm all right for you
When all i wanted was to be good
To do everything in truth
to do everything in truth

You bloddy mother fucking asshole
Oh, you bloddy mother fucking asshole
Oh, you bloddy mother fucking asshole"


Sen är det här med födelsedagar. Födelsedagar synliggör hur ojämnställdheten i en familj. Vad händer när mannen fyller år? Jo, kvinnan har skickar ut inbjudningskort till födelsefesten, städar hemmet, köper presenter, handlar och lagar maten. Vad händer när kvinnan fyller år? Jo, kvinnan skickar ut inbjudningskort till födelsedagsfesten, städar hemmet, handlar och lagar maten. Ser ni någon skillnad? Ja, köper presenterna? Vissa män gör det inte och frågar man dem varför så säger dem bara lätt "Hon sa att hon inte önskar något och att det inte är så nödvändigt.". Men vad är det för jävla svar? Klart som fan att hon ska ha något iallafall, hon blir glad av det, de vet ju alla. Vem har inte haft en morsa som sagt att hon inte vill ha något speciellt i födelsedagspresent och sedan blivit jätte glad när man kommer med något man själv gjort, i typ 1:an? Mannen däremot vill alltid ha något, strävar alltid högre och är aldrig mättaad på saker. Visst, dem säger det inte rakt ut men hur dum får man vara? Kvinnor måste lära känna sitt värde mer, så som de flesta män gör. Okej, inte överdrivet som andra män men se sitt värde är ju viktigt. Ditt värde är högt och din själ likaså. Låt inte någon trampa på det och smuttsa ner dig. Stå rakt upp och säg vad du vill ha och göra. Sen om det blir så det är ju en annan sak, alla andra har ju tankar och känslor också. Varför tror ni män tjänar mer än kvinnor i genomsnitt? Om man har en ide så måste man ju ut med den, ha den inte för dig hos länge utan dela med dig innan du börjar tveka på dig själv. Gå bara till chefen och säg din ide, få ur dig det. Hur farligt kan det vara? Troligen får du ju inte sparken för att du är lite kreaktiv, nej nej. Tvärtom, chefen ser ju att du kan mer och kanske får du möjligheten till fler jobb?

- Morgondagen, om den kommer, är den kvinnornas och framförallt skapad av kvinnorna.

Tack Maria Sveland för din insperation från boken BitterFittan.

Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0